Spänningen fortsätter för oss här hemma... Jag går runt och nästan är lite orolig, och hoppas. Jag hoppas så mycket!

Jag somnade med Rasmus i sängen kl 20... och har sovit nu till 03. och jag är fortfarande trött. Så jag ska gå och lägga mig. 

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, eller hur jag ska säga ifrån... Men något måste jag göra för ditt beteénde är inte okej. Inte i mitt hem iaf! Och den här gången kan du inte skylla på ditt mående på något sätt!

Nej nu ska jag sova... Är en dag imorgon också.. och jag hoppas jag kommer känna mig utvilad.. men med tanke på allt som händer i min kropp just nu så är jag ju trött hela tiden.. Men det är det värt! Allt är det värt, bara du stannar!