Sista dagarna har jag tänkt mycket på Robert. Som valde att lämna oss tidigt i år...
Jag har växt upp med den mannen. Och han stod mig väldigt nära! På något sätt ser jag mycket av honom i mig själv. Han stöttade och han fick en alltid att skratta. Han ville absolut åka med mig och pappa när jag skulle övningsköra.. Och så typiskt Robert så kunde han inte låta bli att anmärka och säga hur och vad man skulle göra...
Han valde en låt själv i ett brev som skulle spelas på minnsestunden. Lägger in den här...
Jag saknar dig Robert! Och jag önskar att du hade hunnit få träffa Rasmus! Jag önskar att jag hade kunnat få säga hejdå åt dig! Jag önskar att du hade kunnat se något ljus så du hade kunnat stanna kvar!
Vi ses i himlen! Jag älskar dig!